Min nästa gästbloggare är Johanna, som är en av mina kära bloggläsare som har rest en hel del bland annat i Thailand längre perioder och riktigt intressant och läsa om hennes erfaranheter med att resa med bebis och barn i Thailand 🙂

”Vår första resa med barn till Thailand var när vår dotter var 4,5månad. Det blev inget kringresande, då min sambo studerade en intensivkurs i 3 månader samtidigt. Det var en faslig massa nojor och funderingar vi hade innan vi åkte, framför allt
jag som förstagångsmamma. Bara att bli mamma var ju en enorm vändning i livet
och jaa… hela ens livsvärld. En fantastisk – men också lite skrämmande
förändring. Tänk som man nojar och oroar sig för sitt lilla barns skull, och
hur allt ska gå. Men – det föds ju barn i Thailand också, och den insikten och
meningen intalade vi oss ett antal gånger innan vi åkte. Faktiskt var vår
omgivning betydligt mer orolig än vi själva var, vi fick en hel del
ifrågasättningar och mindre glada miner mot oss när vi förmedlade att vi skulle
iväg med vår bebis. För oss var det en chans att leva ”det goda livet” med den
förmånliga föräldrapenningen vi har i Sverige, samt att ha möjligheten att vara
iväg i flera månader från våra jobb för en gångs skull.

Hur gick det
då?

De största problem vi utsattes för hade ingenting med vår bebis att göra, och
de eventuella funderingarna vi hade var oerhört banala och vi märkte att det
drällde av bebisar på ön! Vi lärde känna en familj med en bebis som var 1 månad
äldre än vår egen, vilket gav vår egen lilla ”föräldragrupp” och en massa
trygghet i funderingarna vi hade. Vi jämförde – tipsade – umgicks – nojade –
slappnade av – skrattade – hjälptes åt och allt det där som man som orolig
förälder behöver! Eftersom de också var ”longstays” så hann vi lära känna dem
bra, och umgås då & då under hela vår period på Koh Lanta. Detta är även en
familj vi umgås regelbundet med henne, trots avstånd på några timmar.

Jaha, sen
gick tiden lite.. vi tog ett par en veckas charter (Egypten och Kroatien)
eftersom vi var väldigt mättade på solen och slapparlivet just då… Vi kom hem
från Thailand maj 2010 och vi åkte inte hit igen förrän nu, december 2011 och
framåt. Det var precis lagom! Vi kände igen oss precis, vi var trygga och lagom
bekväma. Men ändå kändes det härligt med solen – bada i poolen – slapparlivet –
tänka bort tidspressen – och ta oss tid för nya planer och listor…! Nu är vår
dotter snart 2½ år, och livet nu med henne är nåt helt annat än när hon var
bebis. En bebis kan du bara sätta in i din Babybjörn och så stannar den där…
Men en 2-åring är betydligt mer aktiv, och kräver helt andra saker av dig. Det
ställdes vi verkligen inför, med en rejäl trots när vi kom ner de första
veckorna. ”Vad kan jag nu hitta på med så mycket tid med mamma & pappa? Vad
tolererar dem?” Ja ni som varit i dessa perioderna förstår nog… Men vi klarade
det – och det vände! Hon är ljuvlig i allt sitt poolbadande, all nyfikenhet,
allt hon snappar upp, allt hon lärt sig anpassa sig till, och all tid vi får
med henne. Sen kommer vi hem till vårt svenska vardagsliv igen – då träffar vi
henne bara ett par timmar varje kväll under arbetsdagarna. Det är inte roligt!

Vad är bäst –
att resa med spädbarn eller en 2-åring?

Det går verkligen inte att välja! Underbart på olika sätt, och utmanande på olika
sätt! Tiden och möjligheten gör hela skillnaden, tiden kommer aldrig åter och
tiden med dina barn är svår att ångra eller få en överdos av… Vi ger varandra
egentid, barntid, och familjetid… så hem kommer vi fulladdade och ska nog klara
en helt annan vardag också! Det gäller ju att planera nästa resa snart, bara…!

Hur skyddar
man sin bebis hud? Hur gör man med värmeutslag på huden? Hur tar man sig fram
med en 2-åring? Vad ska man ha för vagn? Ja det mesta har vi tänkt över, provat
och funderat på. Fråga mig gärna om det är något min erfarenhet kan avhjälpa i
dina personliga funderingar inför er resa! ”

Johanna finns även  med som Fråga Sjuksköterskan på Resa Med Barn.