Föda barn i Vitryssland

Dagens gästbloggare är Frida som vi kommer att få följa med på tre olika resor. I hennes första inlägg berättar hon om hur det var att föda barn i Vitryssland 5 veckor för tidigt, spännande….

En resa som inte riktigt blev som planerat… I oktober 2009 reste jag till Minsk, Vitryssland, för att vara med min man, Jonas, som spelade hockey där i Dinamo Minsk, KHL. Jag var gravid med beräknad födsel till den 2 december. Planen var att jag skulle resa hem i vecka 35 (5 veckor innan 2 dec). Graviditeten hade varit helt normal och jag hade för det mesta mått oförskämt bra. 

Den 26 oktober vaknade jag tidigt. Något var inte helt som det skulle men jag kunde inte sätta fingret på det. Några timmar senare kände jag att det inte riktigt var länge att åka och möta svärföräldrarna på flygplatsen utan det var bättre att stanna hemma och vila. Tanken var att de skulle besöka oss några dagar och sedan ”flyga hem” mig. Det blev inte riktigt så. 

När Jonas och hans föräldrar kom hem hade jag mer värk i ryggen och började bli lite orolig. Inte förens ca kl åtta på kvällen fick vi tag i min barnmorska på SÖS. Hon förstod direkt vad som höll på att hända. Jonas fick snabbt tag på lagets tolk (en ung trevlig tjej som sedan fick tolka min förlossning) och lagläkaren. De kontaktade det lokala sjukhuset och förberedde dem på att vi var på väg dit. Väl framme vid sjukhuset fanns det ingen tid att tveka (eller att få smärtstillande).

De försökte förmå Jonas att släppa mig, men det gjorde han självklart inte. Han blev därför första pappan någonsin att närvara under en förlossning på sjukhus 7 i Minsk. Anledningen att män inte är välkomna är för att det är vanligt att 2-3 kvinnor föder barn samtidigt i ett rum, men vi var som tur var själva. 1,5 timme efter att vi kom in till sjukhuset höll jag vår friska son i mina armar. Han föddes i vecka 34, men lungorna och alla andra organ var färdigutvecklade. Han var bara lite tunn (2,6 kg och 50 cm lång). De tog inga risker utan placerade honom i kuvös med sondmatning. Efter några omvälvande dagar på sjukhuset, som delvis var avstängt för besökare på grund av svininfluensan, fick vi till slut hem vår lilla son. 

Vi fick mycket stöd av Alina (lagets tolk), familjen Boumedienne, våra familjer och vänner. I mitten på december hade vi lyckats fixa alla papper i Sverige och Vitryssland för att få exit-visum och pass. Vår son var inte ens 2 månader första gången han flög. Och sedan dess har det blivit många flygresor. På min egen hemsida bloggar jag bland annat om att flyga med småbarn. Vänligen, Frida

Bildtext: Bild på Wille som nyfödd och traditionsenligt lindad i tyg för att inte bli kall när de bar honom från förlossningen till kuvösen. 

Häng med Frida till ett par andra länder senare i veckan oxå!

Spana också in

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *